Den 6 juni firar svenska folket nationaldagen utan att egentligen veta varför. I andra länder har man kanonsaluter och processioner. I Sverige står man lite generat längst bak i folkhopen på Skansen och viftar med en liten pappersflagga stor som en servett fastklistrad på något som ser ut som en kinesisk ätpinne.
Vi firar det för att … det har något med Gustav Vasa att göra. Han som åkte skidor och sov i hö. Och vars far blev halshuggen i Stockholm. Men det är väl inte något att ha en nationaldag över. Så jag antar att det är något annat.
Gustav Vasa åkte från Lübeck till Kalmar och sedan vidare genom landet till Stockholm. Han såg en stor del av det postmedeltida Götaland och Svealand under sin färd till huvudstaden. Kanske åt han på Burger King i Norrköping på vägen.
Han såg bönder i yllekalsonger, bystiga matronor som serverade vin ur karaffer, hovtjänare som hade ett misstänkt lite gay uppförande. Men det läser vi inte om i historieböckerna. När han red in i Stockholm så var det inga fyrverkerier, och enligt Carl Larssons målning så red han på en livs levande dalahäst. Inte illa pinkat för en blivande kung.
Gustav Vasa var minsann en framåt person. Han nöjde sig inte med att vara bonde i någon förort inte. Nej, han ville allt bli kung han. Och han blev det. Vilket föredöme för dagens förortsungdomar. Skaffa dig ett mål och en häst och rätt föräldrar så kan du också bli kung. Speciellt om din pappa blir halshuggen på Stortorget i Stockholm. Då har du en karriär.
Gustav Vasa var också bra på att tälja träfigurer, det är inte lika känt. Det lärde han sig i snickarboden när han var barn, precis som Emil. Hans täljning av ” Caesar korsar Rubicon” är ett veritabelt mästerverk. För att vara en täljd pinne. Men Rubicon är svårt att lokalisera på den pinnen.
Nånting som skulle kunna påminna om en flod eller så skulle underlätta. Men Caesar har såväl armar som ben.
(Fortsättning följer)
Lämna ett svar