Jag ska skriva den här berättelsen på ett nästan ryskt – eller italienskt, eller franskt – vis. Det rysk/fransk/italienska sättet att skriva bygger på att man skapar precis så många stycken text, ord och fraser som man bara kan.
På så sätt fyller man en sida på nolltid. Ju snabbare man kan fylla en kolumn desto snabbare får man betalt och desto mer betalt blir det.
Positivt om man har betalt per ord.
Men i det här fallet rörande berättelsen om Rune Bengtelin och hans jordnära liv har det ingen större betydelse. Jag får inte något som helst betalt och jag kommer därför inte att referera till detta fortsättningsvis i texten.
Att nämna något sådant vore ju – det tror jag är tämligen klart – fullständigt nonsens.
(Fortsättning följer)
Lämna ett svar