Idag skulle jag hjälpa en bekant att lämna igen en rullstol som de lånat av Servicehuset i Kista. Eftersom Servicehuset var stängt efter 3 i fredags, och eftersom de själva flyttat från Kista i helgen. Klart man ställer upp och hjälper till! (Fan så korkad man är …)
När jag kom till servicehuset så var hissen naturligtvis ur funktion, och eftersom rullstolen skulle en våning upp och det bara finns en spiraltrappa dit, så gick jag upp och bad personalen om hjälp. De har ju en extrahiss som man bara kommer åt med nyckel, men de hade ju kunnat öppna där så hade jag kommit upp med rullstolen på någon minut.
– Vi öppnar inte förrän halv nio. Men människan stod ju där framför mig, så det hade rent praktiskt förmodligen inte varit ogörligt att hjälpa till även före halv nio. Speciellt som jag själv var en halvtimme för sen till jobbet redan eftersom jag ville hjälpa till.
– OK, kan jag ställa rullstolen här nere då?
– Nähä, har man lånat något så måste man lämna tillbaka det.
– Men det är ju inte jag som har lånat den. Jag skulle bara hjälpa till och återlämna den. Och nu är ju hissen sönder, så annars måste jag släpa den uppför spiraltrappan själv.
– Jaha, men om du har lånat den så ska den tillbaka hit upp. Du kan inte lämna den där nere.
Så resultatet blev att eftersom Lillhitler på Servicehemmet absolut inte kunde hjälpa till att ta rullstolen i den andra hissen så fick jag – som har diskbråck – släpa upp den själv i en spiraltrappa. 45 minuter försenad och med en värkande rygg kom jag sedan till jobbet.
Slutsats : Ställ aldrig upp och hjälp någon. Överlåt det till Servicehemmets småjävlar. Fuck you och ta er så in i helvete i arslet, skitstövlar. Och då försöker jag ändå hålla mig någorlunda sansad.
Servicehemmet i Kista – betygspoäng:
*****
Andra bloggar om: äldreomsorg, omsorg, kista, service, stockholm, bitterhet, satir
*****
Intressant.se
Lämna ett svar